Häromdagen hade jag ett längre möte med en gammal vän från gymnasiet om våra liv, våra jobb och förändringsledning. Efter vårt möte (och efter att ha läst min bloggartikel "Var är förändringsledarna?") skrev han följande reflektion på nätet, där han önskade en förändringsledare i sitt projekt. Vad han inte tänkte på var att han egentligen önskade mer av sig själv...

"Efter ett trevligt och intressant möte med Clas Lundhagen över en fika i går, känner jag att denna artikel starkt exemplifierar det vi så ofta missar.

Vi stirrar oss blinda på tekniken och de tekniska lösningarna, vi tror att just detta är lösningen! Jag är mitt i eller snarare slutskedet av ett IT-införandeprojekt och kan konstatera att den resurs som nämns just här faktiskt är den viktigaste resursen. 

Varför? Jo för att vi arbetar med människor. Vi är vanemänniskor och ser förändringar som hot utifrån att vi vet vad vi har och hur det fungerar, men inte hur det kommer att bli. Vi vill helt enkelt skydda oss själva, just för att vi inte är införstådda med vad förändringen kommer att innebära för oss.

Jag är på intet sätt unik i detta arbete, men har i alla fall haft en liten tanke åt detta håll - men kan utifrån artikeln inse att vi är milsvidder ifrån det som vi hade kunnat uppnå med en förändringsledare med på tåget.

Vi har varit lite förutseende genom att koppla in en kommunikatör som omsätter våra tekniska termer till ett förståeligt språk för gemeneman, vi har inför varje delprojekt haft informationsmöten med frågestunder, men dessa ger inte alla svar och alla frågor ställs inte heller.

Oron har varit stor och det är fullt naturligt utifrån hur vi har jobbat och jag kan också utifrån artikeln i större grad både förstå och se vilken skillnad vi hade kunnat uppnå med en förändringsledare i projektet.

Att jobba som just förändringsledare låter så spännande, det involverar så många människor med så många olika infallsvinklar att utmaningarna man möter måste ta sig nya uttryck hela tiden eftersom vi är formade utifrån den miljö vi vuxit upp i, vilket gör oss olika känsliga och mottagliga för förändring - för att lyckas med ett förändringsarbete måste man först få med sig cheferna på tåget, de ska stå i loket och visa vägen, de måste vara delaktiga och övertygade om förändringen, för utan deras positiva attityd kan minsta nyans av tvivel på förändringen grusa helheten och skapa läger som drar i olika riktningar. 

Tack Clas!"

I Peters spaning börjar han att skriva om hur han fått en insikt om att många IT-införandeprojekt verkligen skulle behöva förändringsledare, därför att vi är vanemänniskor och ser förändringar som hot...för att så småningom fundera över de saker han faktiskt själv bidrog till att göra i sitt eget införandeprojekt...!

Han synliggör för sig själv (och oss andra) hur värdefullt det var med kommunikatören... Han reflekterar över oron i projektet och frågestunderna med personalen... Han reflekterar över värdet att få med cheferna... Och hur förändringsledningen är ett hantverk som handlar väldigt mycket om att möta människor med olika infallsvinklar och hantera de utmaningar som dyker upp allteftersom... I mina ögon är han redan mycket av den förändringsledare han letar efter...!

Jag vill tacka Peter för hans delning och lyfta den här, därför att han exemplifierar precis det jag vill sätta igång med Ledaforandring.se. Jag vill att det ska vara ett vattenhål och en inspirationskälla till att nyfiket lära sig mer och hitta de egna inre drivkrafterna och förmågorna att driva lyckad och mer involverande förändring..! Att alla chefer som driver utveckling och förändring gör det med lite mer insikt och bättre verktyg än de gjorde innan.

Leta inte bara efter en extern förändringsledare... Börja utveckla din egen, inre förändringsledare redan nu!

I'm starting with the man in the mirror 

I'm asking him to change his ways 

And no message could have been any clearer 

If you want to make the world a better place 

Take a look at yourself, and then make a change