ÄR MOTSTÅNDET BARA EN FAS

 

Flera forskare har beskrivit den emotionella berg-och-dal-bana en person går igenom i samband med kriser eller större förändringar.

Två av de mest spridda är Claes Janssens "Förändringens fyra rum" och Kubler-Ross "Kriskurva".

 

Claes Janssens modell "Förändringens fyra rum"

 
Från Wikipedia:
Förändringens fyra rum (ibland kallad "Fyrarummaren") är en teori om förändring. Den används för att analysera hur människor och organisationer reagerar i kris och utveckling, under stress och tryck utifrån.

Teorin om Förändringens fyra rum baseras på Claes Janssens forskning vid Stockholms universitet. I sin forskning upptäckte Claes Janssen en rörelse mellan fyra psykologiska grundtillstånd, som alla människor tycktes genomleva i kortare eller längre cykler av sina liv.
 
Kärnan i teorin är en modell i fyra delar, "fyrarummaren", som visar hur en individ eller en grupp färdas genom olika stadier i en förändringsprocess.

De fyra delarna är
  • nöjdhet
  • censur/förnekande
  • förvirring och konflikt
  • inspiration/förnyelse
Sedan 1993 har teorin tillämpats i arbetslivet genom en rad diagnostiska verktyg, till exempel Organisationsbarometern. IKEA använder sedan 1996 konceptet i hela koncernen. Med tiden har Förändringens fyra rum också fått spridning inom bland annat skola och idrott.

Förändringens fyra rum och dess olika applikationer har vunnit stor svensk och internationell uppmärksamhet genom åren och vissa av Janssens texter och pedagogiska verktyg har översatts till mer än tio språk. Två av Janssens böcker har också publicerats på engelska.
 

För att hitta mer information: 
En resa genom förändringens faser...
Möt Jeanette. En vanlig sjuksköterska i vården: "- Det är ju en ny förändring på gång... Vi ska börja med något som kallas för Journaler på nätet..! Vad är det för tok!"
 
[Med stort tack till Region Norrbotten som gjort filmen och gett sitt medgivande till att sprida den...! ]
 
 

Kubler-Ross' "Kriskurva"

 
Från Wikipedia:
Kübler-Ross-modellen, eller sorgens fem faser, är en modell som identifierar en rad känslomässiga stadier när en person drabbas av ett dödsbesked. Modellen formulerades av psykiatrikern Elisabeth Kübler-Ross 1969 efter inspiration från sitt arbete med dödssjuka patienter. Modellen har vunnit spridning även bortom vetenskapliga sammanhang och används i resonemang kring många sorters personliga kriser.

Kübler-Ross-modellen säger att när en person står inför förestående död eller andra extrema, fruktansvärda öden (som personen ser det), så kommer han eller hon att uppleva en rad känslomässiga faser: förnekelse, ilska, köpslående, depression och acceptans (de flesta verkar hoppa fram och tillbaka mellan de första stegen och ibland befinna sig på flera nivåer samtidigt).
 
Faserna
  1. Förnekelse. Består i medveten eller omedveten vägran att acceptera verkligheten och fakta. "Läkarna måste ha blandat ihop röntgenbilderna. För två månader sedan syntes ingenting på mammografin". Förnekelse är en försvarsmekanism och vissa människor kan bli låsta i detta skede. Men vanligtvis är det ett tillfälligt och snart övergående försvar. Det ersätts i allmänhet med en ökad medvetenhet om att närstående kommer att finnas kvar efter min död, och att jag kommer att lämna efter mig ett arv i form av ägodelar, immateriella känslor och personer som finns kvar efter döden.
  2. Ilska. Det är vanligen stark vrede som bryter den förlamande känslan av chock och den starka försvarsmekanismen förnekelse. "Det är decennier av bitterhet i mitt ruttna äktenskap som gett mig cancer!" Ilska kan manifestera sig på olika sätt. Människor kan vara arga på sig själva, eller på sig själv och andra, eller bara på andra eller mera sällan på något samhällsfenomen. Det är viktigt att förbli fristående och ickedömande när man förhåller sig till en person som upplever ilska på grund av intensiv sorg och förlust.
  3. Förhandling. Individen köpslår om huruvida den på något sätt kan skjuta upp eller fördröja döden. Vanligtvis förs förhandlingarna om en förlängd livslängd med en "högre makt" i utbyte mot en reformerad livsstil ("Jag ska bli en bättre människa och lovar att..."). Psykologiskt säger individen: "Jag förstår att jag kommer att dö, men om jag bara kunde göra något för att köpa mig mer tid ..."
  4. Depression. Den döende personen börjar bli klart medveten om att döden är nära. På grund av detta kan den döende bli tyst, vägra ta emot besökare och tillbringa en stor del av sin tid med att gråta och sörja. "Jag är så ledsen, varför bry sig om någonting?", "Jag kommer att dö snart, så vad är poängen med någonting alls?" Kübler-Ross rekommenderar inte anhöriga och vänner att försöka muntra upp en person som befinner sig i denna fas. Det är en viktig tid av sörjande som måste bearbetas, och personen gör även tillfälliga utflykter till de tidigare stadierna av ilska och förhandling. Depression kan kallas "genrep inför döden". Depression är en sorts acceptans med stort känslomässigt engagemang. Det är naturligt att känna sorg, ånger, rädsla och osäkerhet när man går igenom detta skede. Till slut visar personen normalt tecken på att ha börjat acceptera situationen.
  5. Acceptans. "Hur ska jag och mina närmaste hantera detta?" I detta sista skede börjar individen att komma till rätta med sin dödlighet. Detta steg varierar olika länge beroende på personens situation. Människor som ska dö kan nå detta skede långt innan de människor de lämnar efter sig, som måste passera genom sina egna individuella stadier för att hantera sorgen, har hunnit dit.[3]
Kübler-Ross applicerade ursprungligen modellen på människor som drabbas av dödlig sjukdom, men expanderade den senare till flera former av katastrofal personlig förlust (jobb, inkomst, frihet, äktenskap, kroppsfunktioner, amputation). Det är den enskilde som drabbas som definierar vad som är en svår tragedi eller en katastrof.
 

För att hitta mer information: 
 
Prenumerera på vårt
nyhetsbrev